En liten bloggpost

Hepp. Jag lagar byxor och dricker glögg. Och äter lite choklad. Allt känns helt okej. De har stängt av mitt internet eftersom jag inte betalat räkningen men jag klarar mig på skolnätet.

Min ljusprojekt är klart och amorteringen är betald. Det finns dulce de leche i kylen. Och pepparkaksdeg. Jag har fått lite småplock klart i verkstan och tänker slappa lite idag. Så ja, det var dagens info.

Just det, symaskinen funkar. Vet inte vad jag trodde hade hänt. Fattar noll. Skiter i det.

Svärord svärord

Idag har vart en jobbig dag. Inget har blivit gjort. Tiden har vart ut och in. Min försvarets hudsalva är borta. Jag har inga pengar. Jag kan inte betala räkningar. Jag kan inte köpa mat. Jag kan inte köpa tobak. Jag är så stressad så att jag inte kan fokusera på skolarbetet. Jag sov hela eftermiddagen. Pepparkakshuset blev inte bakat. Natten kom jättesnabbt.

Det enda bra är väl att jag och Gisela gick på en minipromenad. Nu ska jag försöka sova utan att totalt bryta ihop över alla räkningar som redan är sena och alla julkort jag inte kommer ha råd med frimärken till och all mat jag inte har och alla julklappar jag inte kommer köpa och allt allt allt allt som inte är så totaloptimalt. Imorgon ska jag försöka avsluta lite gamla grejer i verkstaden och gå till banken och be om att slippa betala tillbaka mitt lån. Har inte så höga förhoppningar. Sen ska jag IGEN fråga mina vänner om de vill låna ut pengar till mig vilket de antagligen inte vill den här gången heller. Tror knappast det kan ha förändrats så mycket sen igår.

AAAAARGH! Skit! Hatar jävla pengar. Ska bli eremit.

Robotar

Jag somnade i eftermiddags. Och sov tills nu - nästan sex. Fyra, fem timmars sömn framkallat av ren ångest. Ekonomisk ångest.

Har utgifter på mer är 3000 nu i dagarna (igår) och har... Typ ingenting. Och inget sätt att få in det.

Så uppenbarligen kände min hjärna att en bra lösning var att stänga av hela världen och drömma om DET STORA ROBOTKRIGET.

Jag vaknade genomsvettig nu precis av att Cecilia knackade på.

Kriget var hemskt. Jag var kär i en robot som dog. Det var i och för sig inte direkt ett funktionellt förhållande från början. Jag och några andra var fängslade av robotarna (som såg ut som människor såklart) och allt var rätt misär.

Min robot råkade mörda robotarnas ledare, av misstag, varpå de släppte loss sin nya modell "murder child". Fyndigt namn va? Han åt människor.

Ugh. Mitt huvud gör ont. Och jag känner mig fortfarande lite uppriven efter att ha sett mannen jag älskade dö framför mina ögon. Jag klamrade mig fast vid hans blodiga kropp och skrek hysteriskt.

Så ja, tack hjärnan! En bättre lösning kanske hade varit att GÅ TILL BANKEN?

Kråk

Kråkor, eller kajor, eller nån annan sorts stora svarta fåglar, kraxar hest högt ovanför mig. Det är mulet och grått och kallt och den lilla förhoppningen om snö har smält bort igen.

Jag är på väg hem för att färdigställa mitt projekt eftersom min finmotorik inte riktigt är närvarande idag och ja inte vill repa mer silver än nödvändigt.

Jag har blivit medlem på okcupid, en datingsite. Hittils är det jätteroligt och jag har hittat massor med människor som verkar rätt sympatiska. Även om folk ljuger rätt mycket på datingsiter så verkar det i alla fall som om man kan hitta en hel del människor som är rätt öppna och vill träffa folk som är som de själva, vilket ju är lättare om man är någorlunda ärlig.

Jag pratade med min fantastiska lillasyster tidigare. Hon ska åka till Frankrike på fredag och säsongsjobba för andra året i rad. Önskar jag kunde åka ner och fira jul med henne! Men det känns bra att fira i Stockholm också. Ska bli roligt att träffa lite familj.

Varför?

Varför lär jag mig aldrig? Det finns inga bra dagar. Det finns dagar då jag har minde ångest och ju fler de är ju hårdare slår det tillbaka sen.

Jag önskar att jag aldrig träffat någon av alla de som sårat mig. Jag önskar att jag var naiv och oerfaren och tråkig. Jag önskar att mitt liv var enkelt.

Jag vill inte vara med mer. Jag vill inte vara mig själv och jag vill inte ha det här livet. Jag bad aldrig om all den här skiten.

Varför kan det inte vara bra nån gång? Varför måste just jag vara så jävla trasig? Vad fan är det för fel på mig?

Jag hatar mig själv och jag hatar mitt liv.

Åh livet

Vad det busar med mig.

Ligger i sängen och vrider på mig. Kan inte sova. Var jättetrött innan. Haft en lång dag.

Men nu, vaken. Irriterad. Ledsen. Arg. Frustrerad.

Träffade den där läkaren idag, han som glömde bort mig. Vart lite stressande och emotionellt. Men bra.

Just nu gråter jag och orkar inte vara vaken. Så trött så att det gör ont. Så ledsen. Vill sova. Kroppen vill inte sova, kroppen vill hitta skräp i sängen och vara överkänslig och obekväm och göra ont.

Skit. Skit skit skit. Vill inte ta atarax. Vill vara vaken imorrn. Men jag vet att det bara blir värre om jag låter bli.

Hurra hurra

Jag är på så jävla bra humör! Jag har haft ett par riktigt bra dagar! Har spelat med Kim en massa vilket är jätteroligt, umgåtts med Tone och Gisela som är helt underbara och fantastiska, lite ekonomiska problem har fixat sig (mitt abonnemang blev avstängt eftersom räkningen inte kunnat dras på autogiro) och har inte nån stor grej på g närmsta tiden att vara stressad över.

Utom en fest i Göteborg som jag är jätteledsen att missa, och en massa skor som jag vill köpa... Fick dock TRE par skor av Lou när jag var i Stockholm! Så jag klarar mig nog. Ska inviga ett av paren imorrn tror jag.

Imorrn ska jag även träna! På dagen! Vi har ett stort projekt nu och jobbar ganska fritt med det, så jag kommer kunna träna på förmiddagen. Det känns jättebra. Jag är mer fysisk på dagen och mer mental på kvällen. Tror jag.

Min terapeut har inte hört av sig igen. Tror inte hon gillade mig. Har tappat bort pappret där det stod när jag ska träffa läkaren. Samma läkare som GLÖMDE att skriva ut min medicin. Som ska göra en UTVÄRDERING av vad jag egentligen behöver. Trots att en massa andra läkare redan gjort det. Trots att jag klart och tydligt sagt att jag INTE VILL träffa mannen som förstörde flera veckor av mitt liv för att han inte ville lägga två minuter på att skriva in lite info i nåt datasystem.

Men! Jag är glad idag i alla fall. Och trött just nu.

Godnatt!

Yellow monday

Idag har jag vart jätteglad hela dagen! Lerkrokin var så kul och blev så bra och lunchen var god och livet är bra och så har jag spelat guildwars med Kim vilket var jätteroligt!

Enda minuset är väl att mitt telefonabonnemang blivit låst eftersom jag inte betalt räkningarna.

Nu ska jag sova jättegott! Ska bli skönt!

Krokelikroki

Idag har vi lerkroki hela dagen och det är mycket roligare än jag väntat mig!

In other news så är jag nu brunett. Tjo! Livet känns bra.

Morgon

Jag somnade typ vid tre inatt. Det var dumt. Nu är jag jättetrött. Svårt att tvinga mig upp.

Min vän

Det känns som closure. Men det känns konstigt att inte kunna prata med dig om det. Det känns ändå skönt för det har gjort ont att förlora dig, det är inte nu jag gör det. Det gjorde jag när du blev tillsammans med människan du idoliserar, hon som är felfri och perfekt och fantastik och som är hela ditt liv nu. Det finns inte utrymme för mig längre.

Hejdå.

Vad i hela fridhemsplan

Jag har vart så trött hela dagen, inte hunnit med nånting, bara slö och trött.

Nu är klockan HALV TVÅ och jag ligger i sängen och är KLARVAKEN.

Inga atarax idag. Inte bara för att jag inte direkt har så mycket ångest, utan för att jag inte vill sova bort en TILL förmiddag. Ugh.

Terapeuten ställde in. Imorrn ska jag på nån undersökning på vårdcentralen.

Varför är jag vaken?!

Ibland glömmer jag var jag är

Ganska ofta till och med. Nu nyss trodde jag i någon sekund att jag var i Lund och blev jätteförvirrad.

Det var inte idag jag skulle till terapeuten, det var imorrn. Imorrn är det torsdag. Idag var det onsdag och det enda som fanns i kalendern var kroki men den missade jag. Jag har dock hunnit med så mycket annat. Så mycket så att jag knappt hinner tänka.

Lite mör nu men kan inte varva ner. Huvet i 180 och nu duschar Sanna igen. Varför alltid på natten Sanna? Förberedelserna för festen på lördag är inte alls klara men trots det så såg jag tre avsnitt true blood med några kompisar, som vi alltid gör på onsdagar. Och målar naglarna.

Nu slutade Sanna duscha! En snabb dusch idag! Hurr- nej. Nu började hon igen.

Kanske skulle be henne duscha när det inte är natt.

Har inte tagit min servering färgglada piller!!

Sådär. Nu måste jag verkligen släcka och sova.

Eller jag måste ju berätta ett par bra grejer. Jag konfronterade en gnällig person som alltid pratar om folk i deras frånvaro om att hon gjort det om mig och bad henne vänligt säga till mig nästa gång istället för att klaga bakom min rygg. (nästa gång jag spelar musik hon inte gillar. Det har varit väldigt svårt för henne att hantera den här musiksituationen.)

Och jag frågade en tjej i klassen som jag respekterar en massa om det var så att jag möjligen irriterade henne (ja) och om det i så fall fanns något jag kunde tänka på för att göra det bättre (njae). Hon verkade glad att jag frågat. Det kändes bra.

Så... Ja! Jag har också gjort en val.

Goodnight sweetheart

Jag ligger i sängen och lyssnar på suset i rören. Sanna duschar. Jag har läst lite i East of eden och bytt lakan.

Det har vart en rätt bra dag. Om man bortser från att jag sov till tolv efter att ha tagit en atarax igårkväll. Lite väl sömnigt.

Annars har jag nästan blivit klar med en stans och vill nog göra en till. Och min maskerad-outfit är väl också på g. Det mesta har gått rätt bra.

Imorrn ska jag till terapeuten på dagen.

Spela spel

Guild Wars 2 är jätteroligt. Det känns lite som om nån tänkte "ähmen om vi gör ett spel som tar de roliga delarna av World of Warcraft, men integrerar mer rollspel och allmän braighet och dessutom gör det för vuxna?" (därmed inte sagt att det är nåt snusk i spelet, det är bara inte så gullesnuttigt och färgglatt och tramsigt som WoW).

Annars så är det fest på lördag och jag är stressad över det och över min ekonomi och över skolan och lite allt möjligt.

Inte pratat så mycket med J den här veckan, vilket mest är skönt, eftersom jag fortfarande blir helt förstörd av att tänka på allt drama sist.

Inte pratat så mycket med nån utanför skolan. Maria är i Kina och... Alla andra är långt borta.

Så långt borta från mig.

Ska fortsätta spela nu. Innan jag blir deppig. Får konstigt ont i bröstkorgen av att tänka.

Ligger i sängen

...i fosterställning och försöker att inte tänka så mycket. Facebookar och kollar på instagram i telefon. Och bloggar, obviously.

Idag har varit en skitdag. Hundra procent skit. Ångest och trötthet och fanskap. Allt har gått fel.

Just nu försöker jag uppbåda nån sorts energi för att resa mig och ta en dusch.

Det går sådär.

Har ätit två mackor till middag.

Vill bara somna och vakna om några månader och må bra.

Frihet

Ikväll har jag inte haft nån ångest! Kanske för att jag är så otroligt trött efter gårdagens brandlarmsdrama och efterföljande omöjlighet att somna om. Och tillhörande panikångest.

Nu ska jag gå och lägga mig. Hoppas ångesten inte ligger och lurar under täcket.

I skolan gjorde jag idag ett armband under tiden som jag väntade på att en annan grej skulle bli klar. Imorrn ska jag träffa min terapeut.

Pling plong

Säger inte brandlarmet. Det låter mycket mer och man vaknar och måste stå utomhus tills brandkåren kommer.

Sen kan man inte somna om utan gråter i ett par timmar och huvudet är fullt av skit och till slut hatar jag mig själv och vill dö.

Jonas påminner om mina lugnande när jag smsar. Bra tänkt av Jonas. Håll tummar för att de lugnar. Och söver.

Kvällsångest

Måste kvällarna alltid komma med gut wrenching angst deluxe? Plockar i ordning i mitt rum, packar upp, är på rätt bra humör.

Sen är jag plötsligt otroligt låg.

Händer en enda jobbig grej så behöver jag flera dagar för att återhämta mig. Känner mig nästan lika jävla munter som jag gjorde i somras. Fan. Har inte ens nån anledning, det räcker med en sorgsen låt eller att råka komma och tänka på nåt som har varit jobbigt tidigare.

Och så hatar jag fortfarande att sova ensam. Brukade gilla det en gång i tiden.

Fan.

Tåga tåg

Mitt liv är så konstigt. Senaste två veckorna har varit extremt kaotiska.

Förrförra veckan glömde läkaren på min psykiatriska mottagning bort att skriva ut mina antidepp och jag kunde således inte ta dem på två och en halv dag. Resultatet var att jag låg och vred mig i total superpanikångest komplett med hysterisk gråt och hyperventilering. Till slut ringde hestisbestis upp och satt och gav mig andningsistruktioner tålmodigt tills jag lugnat mig.

Gudar vad det sög. Sov i vardagsrummet när jag äntligen lyckades somna. Nästa dag var jag knappt vid medvetande alls. Till slut fick jag ny medicin men det tog ett par dagar innan jag var någorlunda stabil.

Eller ja, jag är fortfarande helt skör.

Sedan dess har det vart lov, och jag har uppenbarligen jättesvårt att gå ifrån mina rutiner, för jag har mått så fruktansvärt jävla dåligt så att jag knappt har vetat var jag är.

Har dock haft ganska roligt. Det är skitkonstigt att vara... tja, GLAD men ändå ha galopperande dunderångest.

Har hälsat på moster i Sandviken, vilket var jättemysigt, och mormor utanför Bollnäs, vilket också var mysigt (trots att min superfina mormor kan vara lite negativ vilket är lite svårt att hantera när man redan är helt kajko i huvet av ångest) och till slut Stockholm.

Hade hoppats på att flaxa runt och ha massor av kul och träffa massor av människor men det blev inte riktigt så. Kom fram till stan, hade superångest, åkte ut till Lou i flempan, tappade bort mina hörlurar, bröt ihop och låg sedan och grät hela kvällen. Lou är helt magiskt bra och verkade inte alls tycka att det var konstigt eller jobbigt på nåt sätt att jag låg och hulkade i hennes säng. Hon var bara snäll och gullig och kramade mig.

Är så jävla glad att jag har vänner som är så fina så att det inte GÅR att tro att de inte bryr sig eller tycker om mig egentligen. Vilket annars är lite min grej när jag mår dåligt.

Åter igen satt bästa Jonas och tröstade mig över telefon i ett par timmar innan han åkte från hallonbergen till flempan för att trösta mig irl. Då blev jag så överraskad och glad så att jag inte alls grät så mycket mer den kvällen, eller på hela nästa dag, då jag och Lou hängde hemma hos henne och chillade och träffade Erik och hade det allmänt bra och åt jättegod pizza och spelade dataspel.

Dagen efter var jag fortfarande rätt mentalt utmattad men lyckades efter bara ett par mindre sammanbrott ta mig till hallonbergen, där Jonas och Anna hade fest. Det var jätteroligt och jag var glad och hade det bra.

Blev lite småhispig när jag såg att Tindra åkt in till sjukhuset med ett av mina absoluta favoritbarn och mest älskade människor, men det gick bra och ett par foton på barnet i fråga som ligger och ler i en sjukhussäng lugnade ner mig.

Jag somnade långt innan festen var slut och drömde en massa stressade och jobbiga grejer och var helt väck när jag vaknade och grät en hel del mer utan nån egentlig anledning. Men sedan somnade jag om och sov rätt gott med en katt och ett varmt täcke och när jag vaknade var det söndag och söndagen var jättemysig.

Tills jag bröt ihop igen. Suck.

Men men. Som vanligt satt Jonas och tröstade mig, och Anna och Izzie, och till slut hade allt blivit bra.

Framför allt så känns det som att jag och Anna kanske kan sluta vara rädda för varandra nu, vilket verkligen är på tiden. Jonas och Anna är ett helt fantastiskt par, de hör verkligen ihop.

Och nu är det måndag och jag är på väg hem till Leksand.

Ska bli skönt att komma hem.